Det har varit dåligt med bloggandet på sistone. Det är nog bara att inse att jag aldrig kommer att bli en sådan varje-dag-bloggare. Läste om microbloggande i DN. Kanske vore något? Hur hinner ni med det ni som skriver flera inlägg per dag? Jobbar ni heltid? Skriver ni på jobbet? Hur har ni mental skärpa när ni kommer hem? När jag kommer hem ser jag paragrafer och rapporter flyga framför ögonen och har oftast svårt för all typ av intellektuell aktivitet bortsett från lättlästa romaner och MSN-skrivande.

Läsande har handlat mycket om jobbrelaterad litteratur. Har tagit mig igenom En fråga om heder av Unni Wikan och en antologi om hedersvåld som jag inte minns namnet på men som ett flertal akademiska discipliner var representerade i. Bra och läsvärt!

Julie Morstads bild nedan. En favoritillustatör.

Har så smått börjat undersöka vad årets bokrea har att bjuda på. Jag tycker att den verkar bättre än de senaste två åren vilka jag inte alls har tyckt varit särskilt roliga. Om jag ska vara ärlig handlar jag hellre på loppis och antikvariat än på rean. Och om det är nya böcker jag vill ha så brukar jag köpa dem på internetbokhandlar. Jag brukar dock oftast göra en förhandsbeställning på på rean med det som jag verkligen vill ha, sen brukar jag gå lite i vårt lokala centrum på readagen och sedan brukar jag vänta till "halva-rea-priset-dagarna". En förhandsbeställning blev det iallafall i går kväll:

Peter Kihlgård - Kicki och Lasse

Carl-Henning Wijkmark - Stundande natten

Johan Ajvide Lindqvist - Hanteringen av odöda

Greory David Roberts -Shantaram

Johan Wensheim - Lilla du och jävla jag

Witold Gombowitch - De besatta

Helen von Zweigberk - Fly för livet

Karin Alftegen - Skugga

Klas Östergren - Fantomerna (Kom med gratis...)

 

Var är kvinnorna? tänkte jag när jag började sortera någonstans långt bak i hjärnan för att hitta mina favoritpjäser. Tyvärr är kvinnliga dramatiker bortglömda, något som inte minst Stockholms stadsteater uppmärksammat. Dock finns det hopp för teatervärlden genom underbara kvinnor som Lo Kauppi, Suzanne Osten andra. Problemet är väl snarast att deras uppsättningar inte läses i bokform utan ses på scenen... och därmed inte platsar i min tolkning av veckans bokfemma som kommer här.

Berthold Brecht – Den goda människan i Sezuan En favorit som handlar om gudarna som förfäras över all ondska på jorden. Till slut blir det överväldigande för dem och de åker ner. De bestämmer sig för att om de bara hittar några får människor som lyckas vara goda så kan de lugna ner sig. Detta är dock inte det lättaste och försökskaninen blir en prostituerad kvinna som gudarna förser med pengar. Dråplig, övertydlig, politiskt korrekt och helt underbart rolig!

Victoria Benedictsson – I telefon Första gången någon använde en telefon i en pjäs. Bara en sån sak... Hur kunde hon bli så bortglömd?

William Shakespeare – Macbeth Macberth mördar den skotske kungen för att uppfylla häxorna spådomar. Han blir mer och mer galen och berättelsen är helt urflippad och jättekul.

Samuel Beckett – I väntan på Godot De t vå luffarna Vladimir och Estragon står på en väg och väntar på en man vid namn Godot samtidigt som de smågrälar. Vem Godot egentligen är förtäljer inte historien och tolkningarna av pjäsen är många och spretiga.

Dario Fó – Vi betalar inte! Vi betalar inte! Humor och samhällskritik.

 

Jag läste Birgitta Stenbergs Kärlek i Europa för kanske fyra år sedan. Ända sedan dess har jag tänkt att jag måste läsa mer av henne. Stenbergs författarskap har alla förutsättningar för att jag ska falla pladask: mörka caféer, bohemer, olika sexualiteter i en salig blandning och en underbart språk. Ändå har det inte blivit av att jag läst något mer. När senaste adlibis-beställningen damp ner i brevlådan fanns dock både Erotiska noveller och Alla vilda med. Alla vilda är veckans pendeltågslektyr och har än så länge levt upp till mina förväntingar. Alla vilda (2004) är femte delen av Stenbergs fem självbiografiska böcker och Kärlek i Europa (1981) är den första. Kanske läser jag i lite fel ordning, eftersom jag avser att läsa även de resternade tre, men jag har inte besvärats av det.

Anna Hallberg har i dagarna släppt sin fjärde diktsamling mil i vilken hon skildrar vardagsliv och förbindelser. Hon har tidigare släppt Friktion (2001) och på era platser (2004).

"det är det sista bandet. beth gibbons sjunger. gräset är apoteksgrönt och den grillade kycklingen orange av grillkrydda. yasmin har ritat ögon och stjärnor med kulspetspenna på kassettomslaget. varje omslag har tolv svarta horisontella linjer. i love polly jean. om bandet går för fort och är felriktat kläms kycklingen fast med ett tryck av flera hundra kilo. pärla efter pärla. ord står mot ord. vid västkusten tidvis hård. även på kalfjället i jämtland och lappland väntas hård eller mycket hård. vingar, huvuden, lårben knäcks. risken finns att terrorister kommer över radioaktiva ämnen för att tillverka så kallade smutsiga bomber. granskog, flis. dina inköpslistor. kassettbandsremsor."

Magnus Florin på DN kallar välformulerat och träffsäkert mil för en "reguljär poetisk omvärldsspegling".

Kerstin Thorvalls diktsamling med ovanstående namn är absolut läsvärd. Alla vi som älskar hennes romaner och krönikor återfinner samma skärpa, direkta tilltal och självutlämning i dikterna. Denna är en av mina favoriter:

Porträtt

Efteråt ville jag måla ditt porträtt

Jag blandade färgerna

ockra, cinnober, umbra och violett

Jag blundade och såg dig framför mig

Men när jag öppnade ögonen

då fanns du inte

och portträttet föreställde någon annan

 

Den gångna veckan har varit alldeles för präglad av arbete och trötthet till följd av detsamma. På pendeltåget har jag dock (med vissa möda skall erkännas) tagit mig igenom Kvinnor på ett tåg av den indiska författaren Anita Nair. Den handlar om Akhila och fem kvinnor som hon delar sovkupé med på en tågresa i Indien. Akhila gör en resa i sig själv och ventilierar ett spektra av frågeställningar inom temat kvinnlighet, familjeliv och sexualitet. Boken var bra på sitt sätt. Det var dock ingen bok med ett riktigt sug utan såväl spåket som handlingarna samt karaktärerna var något omständiga. Något som jag tycker finns hos många indiska författare och som förmodligen grundas i min ovana att läsa böcker från Indien och närliggande områden.

Min favoritbokbloggare Lisa Jannerling har skrivit att denna Lessingproduktion utan tvekan kvalar sig in på hennes lisa över de bästa fem böckerna hon någonsin läst. Kan man göra annat än att börja läsa den?

Hemma-hos-intervju med Doris Lessing i dagens DN. Missa inte!

Temat i måndagens bokfemma är serier. Jag såg flera utrop på Malins sida att detta tema är lättare än förra veckans (Filmatiseringar). Jag har haft jättesvårt att sammanställa fem serier som jag gillar av en eller annan anledning. Dock instämmer jag i synpunkterna om att det är lätt att det endast blir barn- och ungdomsböcker på listan. Här är mina fem serier iallafall:

Cora Sandel - Alberteserien. Alberte och Jakob, Alberte och friheten och Bara Alberte är tre, förmodat, själbiografiska romaner som beskriver Albertes uppväxt och liv i Norge och Paris. Cora Sandel som levde mellan 1880 och 1974 är för övrigt psudonym för Sara Fabricius.

Viveka Sundvall (numera Lärn) - Böckerna om Mimmi. En åttiotalsklassiker som vi har läst många gånger hemma där vi även sett den fantastiska SVT-produktionen av desamma. Mimmi är bäst!

Marjane Satrapi - Persepolisböckerna. Irans historia efter den islamistiska revolutionen 1979 skildras genom en serieflickas ögon. Läsaren får även följa Marjane (som är flickan) i sitt liv i exil samt återvändandet.

Paul Auster - New Yorktrilogin. Stad av glas, Våldnader och Det låsta rummet är moderna klassiker, med all rätt. Trilogin är inte helt lätt att förstå sig på. Iallfall inte om man vill se det som just en trilogi. Det går egentligen lika bra att läsa böckerna var för sig. Om man läser dem alla finner dock den observanta diverse syftningar, återkommande namn och korsreferenser mellan böckerna. Det finns också syftningar till andra författare som Edgar Allan Poes karaktär William Wilson. Anderas Brunner på Sydsvenskan har skrivit en bra recention. Mycket bättre än vad jag tänker ta mig tid att göra. Läs den!

Doris Lessing - Våldets barn. En pentalogi, vilket det så fint heter, som av vissa kallas  för en dyster undergångsvision. Det är en fascinerande historia och förmodligen ett av de stora bidragen till Nobelpriset.

Januari

Lotta Lundberg - Färdas på en blick

Maria Sveland - Bitterfittan

Unni Lindell - Orkestergraven

Margurite Duras - Älskaren

Marie Hermansson - Mannen under trappan

Anders Paulrud - Som vi älskade varandra

Viveka Sundvall - Boken om Mimmi

Eva Lejonsommar - Återresa

Februari

Marian Keyes - Är det någon där?

Anita Nair- Kvinnor på ett tåg

Kerstin Thorvall - Jag är en grön parkbänk i Paris

Birgitta Stenberg - Alla vilda

Doris Lessing - Den femte sanningen

Monica Fagerholm - Den amerikanska flickan

Bodil Malmsten - Hör bara hur ditt hjärta bultar i mig

Unni Wikan - En fråga om heder

Kenneth Johansson (red.) - Hedersmord: Tusen år av hederskulturer

Mars

Maria Ernestam - Caipirinha med döden

Karin Alftegen - Skugga

Peter Kihlgård - Kicki och Lasse

Johan Wensheim - Lilla du och jävla jag

Folke Mellvig - Kullamannen

Carl-Henning Wijkmark - Stundande natten

Antoinette Baker - Millan i magiska bergen

Iselin C. Hermann - Där månen ligger ner

Nicole Krauss - Kärlekens historia

April

John Ajvide Lindqvist - Hanteringen av odöda

Tahir Shah - Kalifens hus

Lisa Jewell - Ralphs party

Sisela Lindblom - Jägarinnan

Emma Hamberg - Linas kvällsbok 1

Emma Hamberg - Linas kvällsbok 2

Tove Jansson - Lyssnerskan

Maj

Philip Pullman - Den tatuerade fjärilen

Lena Andersson - Var det så bra?

Hjalmar Söderberg - Den allvarsamma leken

Åsa Moberg - Simone och jag

Jeffrey Eugenides - Dödens jungfrur

Erica Jong - Rädd att flyga

Mian Lodalen - Kärlek: samlade krönikor

Juni

Hanna Wallsten - Vi skulle älska om vi bara kunde

Lisa Jewell - Våga flyga

Marie Hermansson - Svampkungens son

Lo Kauppi - Bergsprängardottern som exploderade

Claes Hylinger - Ett långt farväl

Juli

Marie Hermansson - Hembiträdet

Marie Jungstedt - Den inre kretsen

Haruki Murakami - Kafka på standen

Marisha Pessel - Fördjupade studier i katastroffysik

Martina Lowden - Allt

Gun-Britt Sundström - Maken

Augusti

Maria Ernestam - Kleopatras kam

Joanna Rubin Dranger - Fröken Livrädd & Kärleken

Joanna Rubin Dranger - Fröken Märkvärdig och Karriären

Sara Kadefors - Fågelbovägen 32

Margaretha Strömstedt - Natten innan de hängde Ruth Ellis

Monika Björk - Audreyflickorna

September

Leila Aboulela - Minaret

Claire Castillon - Insekt

 

Under helgen läser jag irländska Marian Keyes senaste bok Är det någon där? om Anna Walsh. Jag har läst flera bloggar och recensioner där denna pekas ut som den i särklass bästa av Keyes böcker om systrarna Walsh. De andra böckerna om dem är En oväntad semester (Rachel), Vattenmelonen (Claire) och Änglar (Maggie). Privatdeckarsystern Helen är kanske föremål för en framtida roman?

Jag måste dock erkänna att jag inte är något stort Keyesfan. Jag brukar läsa hennes böcker som ett substitut till mitt beroende av TV-serierna Felicity och Gilmore girls. Oaktat diskussioner och chicklit och bra kontra dålig litteratur tycker jag att Keyes böcker har ett underhållningsvärde. Jag läser dem för att få en berättelse, en historia. Språkmässigt tycker jag Keyes är lite pratig och omständig men dock med ett visst driv och en skön lättsamhet.

Är det någon där? är (med cirka 100 sidor kvar) en besvikelse. Det tog Keyes 200 sidor att komma fram till vad som hade hänt med Aidan. 200 sidor som endast byggdes upp av spänningen kring om han levde eller inte och av en medioker skildring av Anna. När svaret blivit sagt försvann spänningen och det rullar mest på. Jag måste ändå erkänna att jag tycker om Anna. Min uppfattning är dock att om man bara ska läsa en Keyesbok (vilket nästan hör till allmänbildningen då hon är en stor författare idag) och man vill läsa en om Walshsystrarna tycker jag man ska välja Vattenmelonen. Den innehåller, förutom en medryckande berättelse, en bra miljöskildring och en stämning som de andra böckerna saknar.

Nina Simone är min all time favorite just nu. Hon är helt fantastisk. Alldeles sådär lagom divig och med röst och utstrålning som Ella och Bille, vilka inte många ens kommer i närheten av.

Om man vill läsa om Nina Simone finns det tyvärr inte mycket på svenska. På engelska finns dock både självbiografierna "Break down and let it all out"  och "I put a spell on you" samt ett antal biografier; "Black is the colour", "Don't let me be misunderstood" och "Feeling good" för att bara nämna några.

Nina Simones musik spelas i en av mina favoritfilmer; "Before sunrise" (1995) med Ethan Hawke och Julie Delpy. Uppföjaren "Before sunset" kom nio år senare och också den är bra även om den inte riktigt kan mäta sig med "Before sunrise". Egentligen lyfts hela den sista filmen genom slutscenen där Julie Delphy struttar runt i sin lagom stökiga lägenhet till "Just in time" och säger "Baby, you're gonna miss that plane". Om någon mer gillar babbliga filmer som inte handlar om så mycket kan "Två dagar i Paris" där Julie Delphy både agerar och regisserar varmt rekommenderas.

En bokmässa i den egyptiska huvudstaden Kairo har drabbats av censur. Ingen förklaring har givits. Förutom Milan Kunderas "Varats olidliga lätthet"

har böcker som Ibrahim Badis "Kärlek i Sauduarabien" och Hanan Shaykhs "Kvinnor av sand och myrrha" vilken skildrar en lesbisk relation förbjudits. Av någon egentligen ganska uppebar anledning blir jag genast sugen på att läsa dessa författare från Sauduarbien respektive Libanon.

Jag tror inte att någon av böckerna finns på svenska ännu. Jag har inte lyckats hitta dem iallafall. Hanan Shaykh har dock skrivit "Beirut blues" som finns översatt till svenska. Denna handlar om Asmahan som skriver brev till en vän i exil, till älskare och till Billie Holiday för att ge mening åt sitt liv och för att belysa det pågående kriget.

Idag fick också fantastiska Doris Lessing sitt nobelpris. Jag är helt förälskad i den här bilden från Reuters nyhetsbyrå.

Jag är nyfiken på Hassan Loo Sattarvandis bok "Still”. När jag först läste om den fick jag känslan av att det var en upprepning av den vanliga exotifierade bilden av den mångkulturella förorten där folk säljer blommor och äter bakhlava och slår ihjäl varandra på nätterna. Hassan Loo försöker dock lyfta diskussionen från etnicitet till klass och till Svenska dagbladet säger han att han vill skriva om "... den oöverstigliga avgrunden mellan ett vi och ett dom, där 'vi' är förortens arbetslösa och ickeprivilegierade, och 'dom' är medelklassen i Stockholms innerstad – däribland de kulturnissar och journalister för vilka 'förorten är grejen, förorten är maxad'." Boken utspelar sig i Blåkulla i Solna. Ett område jag för övrigt ser varje dag från jobbfönstret. Lite kuriosa är att området förutom att det är blått som namnet antyder även inhyser den svenska rikshäxan Rosie Björkman.

I dagarna har jag läst klart Anders Paulruds "Som vi älskade varandra”. Jag tyckte om den, trots att jag aldrig förstod mig på eller tyckte om karaktärerna i boken. Dock kan man med gott samvete hoppa över de 100 mittersta sidorna som tenderar att bli lite babbliga. Jag gillar det långsamma tempot i boken trots att den löper över en lång tid. Boken handlar om fem vänner som sommar efter sommar har varit i det rosa sommarhuset nu ska träffas år 2006, men livet har förändrats och otänkbara händelser finns i något av rummen. Anders själv har sagt att han ville skriva en generationshistoria om ledsna 50-åringar. Kanske är det vad han har gjort.

 

Det var svårt att skriva denna Bokfemma som handlar om filmatiserade böcker. Jag ser inte så mycket film. Efter en stunds funderande har jag dock bestämt mig.

Elfriede Jelinek – Pianisten

Även om jag är en stor fan av allt Elfriede Jelinek har skrivit (jag har till och med läst noveller av henne på tyska) tycker jag nästan att denna filmatisering av Michael Haneke överträffar boken. Erika, pianolärare i Wien, besöker porrbiografer, träffar ung student och allt blir surrealistism och morbid voyeurism.

Christina Herrström – Glappet

Ella och Josefin är mina hjältar, både i bok och i film. En bok som jag läser ungefär en gång per år och blir lika fascinerad varje gång. Filmen, eller serien som det egentligen är, finns på DVD och står högt på önskelistan.

Maria Gripe - Agnes Cecilia en sällsam historia

Stämningen och miljöerna är helt fantastiska både i filmen och boken. Stina Ekblad i rollen som styvmor är värd allt beröm.

Roald Dahl – Kalle och chokladfabriken

... hör egentligen inte till mina favoriter bland Roald Dahls böcker. Men Johnny Depp är så bra som Willy Wonka att den kommer med här ändå.

D.H. Lawrence – Lady Chatterlays älskare

Kommentarer överflödiga. Filmatiseringen avser den från år 1981 med Sylvia Kristel. Det kom även en fransk filmatisering år 2006, vilken jag inte har kommit mig för att se. Lite kuriosa om boken är att den, enligt Wikipedia, på grund av de erotiska skildringarna över klassgränser och det råa språket (fuck, fucked, fucking) var förbjuden i flera länder (den publicerades privat i Florens år 1928), och under många årtionden fick den bara publiceras censurerad. I Storbritannien utkom den första gången år 1960 sedan den samma år friats av en domstol efter en lagändring. I Australien var till och med en bok som beskrev den rättegången förbjuden.