På torsdagar visar SVT en dokumentär i sex delar av Jennifer Fox, En fri kvinnas bekännelse. De första två delarna har redan visats men finns att se på internet. Dokumentärserien är en väldigt utlämnande självbiografi där tittaren får följa Jennifer i hennes resa mellan kontinenter, familjeideal, normer, vänner, kärlek, och karriär. Det kanske låter klyschigt men den är väldigt fin på något sätt. Jag associerar långsökt (?) till Jean-Paul och Simone, De älskande på Cafè de Flore och I passionernas tid.

Jag har läst klart Allt nu på förmiddagen. Tanken var att ha läst klart den innan den 29:e när Lowden är sommarvärd i P1, men jag blev klart mycket fortare. Jag skulle inte ha läst så fort. Allt måste läsas lååångsamt för att bli riktigt bra. Det är då som alla dessa språkliga karameller kommer fram. Alla subtila och övertydliga parafraseringar och referenser.

Att läsa Allt långsamt är dock inte det lättaste. På framsidan av pocketutgåvan står det att den med sina 628 sidor är för kort. Det är fel: den är för lång. Efter halva boken är jag övermättad och det spelar ingen roll hur briljant Lowden är, jag har tappat fokus.

Allt är en samling av kortare notiser, dikter, dialoger, listor, texter, citat och post-itlappar. De enda sammanhållande faktorn, förutom språket, är kronologin i form av veckodagar under tre år. Allt är åndå en av de bästa och inspirerande svenska romaner som kommit på flera år. Martina Lowden är supercool. Glöm inte bort att lyssna på P1 den 29:e. ("Är du så här på riktigt också?")

Tänkte nu ta mig an Gun-Britt Sundströms Maken, och jag inte smälter ute på gräsmattan vill säga.

Massi Fritz gör ett jättebra sommarprat. Framförallt så vågar hon säga att vi måste skärpa lagstifningen vad gäller hedersrelaterade brott. Istället för att som många länder se hedermotiverade skäl som en förmildrande omständighet, ska vi se det som en omständighet som meför en högre straffskala. Massi Frithz efterfrågar även att domstolar ska kunna återkalla svenska medborgarskap om det föreligger en allvarlig och kvarvarande hotbild mot målsägande i hedermål.

Det är bra att någon vågar påtala konkreta brister och förslag på förändringar. Människor är så rädda att uttala sig om hedersfrågor. De är rädda för att kallas rasister och okunniga om kulturer. Massi Fritz eget usprung ger självklart ett visst ethos till hennes argumentation, men oavsett kulturella preferenser bör vi kunna föra en nyanserad debatt om den hederskultur som begränsar så många flickors och kvinnors liv.

Två av mina favoritbloggare Avantgardet och La Bibliofille har författat fin-fina upplagor av denna utmaning. Jag har suftat runt och hittat lite olika skolor i hur man kan hantera en utmaning som denna. Jag har sett de som klurat i flera veckor, de som bara tagit barnböcker och skrivit mer i bemärkelsen "Tio böcker som påverkat mig mest" och de som snarare tagit tio hela genrer. Min stategi har varit brainstorming. Jag bestämde mig för att förutsättningslöst skriva ner böcker som jag associerar till när jag tänker kring utmaningen. En del känns självklara, andra vet jag inte varför de kom med, men som flera kloka bokbloggare skrivit kan listor som denna vara synnerligen föränderliga. De här var de tio första böckerna som dök upp i tankarna:

Maria Gripe - Agnes Cecila

Iselin C Herman - Prioritaire

Karin Holmberg - Det kallas kärlek

Joyce Carol Oates - Vintersolstånd

Åsa Moberg - Simone och jag

Carina Rydberg - Den högsta kasten

Astrid Lindgren - Allra käraste syster

Linda Olsson - Nu vill jag sjunga dig milda sånger

Edit Södergran - Samlade dikter

Lewis Caroll - Alice i underlandet

Hattifnatt

Du er Hattifnatt! Du er merkelig du!

11.37% har falt innenfor denne kategorien

Hvem är du i mumindalen?

Jag läste klart denna roman i morse och jag kan inte annat än vara glad för att jag inte gav upp efter 200 tråkiga och överintellektualliserade sidor. De övriga 350 är hur bra som helst. Pessel vänder en ganska intetsägande historia om huvudpersonens neurotiska relation till sin pappa och oändligt tjat om utanförskap till en spännande och innovativ historia. Romanen utvecklar sig till en väldigt sofistikerad spänningshistoria som håller läsaren fängslad till sista raden. Det mest imponerande med Pessels bok är att den känns ny. Det känns som att hon tillför något som, iallafall inte jag, läst förut. Hon använder sig av både språkliga och dispositionella knep. Läsaren ställs kontirnuerligt inför frågan vad som är sant, vem som är galen och vad som hänt. Om du är på sidan 199 och tänker ge upp; kämpa vidare!

On någon är i behov av en sideboard, en snurrfåtölj eller CD-hyllor så får ni gärna köpa mina. De är i fint skick, billiga och risk finns även att de är lite katthåriga. De finns att hämta/titta på några mil söder om Stockholm. (Strecken som är runt dörrarna på sideboarden är kamerans produkt och finns inte på riktigt. Fåtöljen har en mörkbrun oanvänd klädsel som följer med)

P1:s sommarpratare är en ganska signifikant del i den svenska sommaren. Iallafall så brukar de vara det. Förra årets sommarprat av Susanna Alakoski var bland det bästa som pratats på radio. Det här året har jag inte lyssnat särskilt mycket men det jag hört har varit långt ifrån vad man kan förvänta sig. Lars Winnerbäck svammlade, i skrivandes stund pratar Leif Silbersky om varför det är motiverat att få våldtäktsoffer att gråta i rätten genom att pressa dem maximalt och häromdagen gjorde mig Skansenchefen Jonas Wahlström mig så upprörd att jag stängde av radion. Nu blev jag arg igen... jag ska redogöra för vad han sa:

Castro gav någon ryss en kubansk krokodil. Efter många turer fick Wahlström krokodilen. Tyvärr fattade inte "fundamentalisterna på Djurskyddsmyndigheten" lagen och de avslog Wahlströms ansökan om undantag för import av djuren. Wahlström överklagde på ett briljant vis och vann i Kammarrätten. Krokodilerna är lyckligare än vad en vild krokodil någonsin har varit och Djurskyddsmyndigheten är nedlagd. Wahlström spelar "The winner takes it all" med Abba.

Detta är ungefär det mest osmakliga jag någonsin hört. Wahlström verkar inte förstå någonting om myndighetsutövning och verkar tro att det är en mänsklig rättighet att stänga in djur i terrarium och att släpa upp dem på Skansenscenen. Att kalla Djurskyddsmyndigheten för fundamentalistisk och sedan briljera genom att säga att den är nedlagd och spela en segerlåt är så dumt att jag inte ens vill kommentera det. HMPF!!!!