La Bibliofille länkade till detta superroliga smurftest! (Allt är roligt på en måndagkväll...)

Om jag hade 7,5 miljoner skulle jag utan tvekan köpa lilla herrgården i Fogelsta. Den finns till försäljning hos Iwers Mäklarbyrå i Katrineholm.

Fogelsta är godset där kvinnliga medborgarskolan höll till under tidigt 1900-tal. Fogelstagruppen, som bestod av fem kvinnor bland andra min husgud Elin Wägner, genomförde kurser i medvetandegörande, skrev politisk filosofi och engagerade sig i globala frågor. Jag skrev min magisteruppsats om världsmedborgarskapstanken hos Fogelstagruppen förresten.

Jag vill flytta! Jag har en och en halv vecka kvar av semestern. Det borde väl hinnas med. Det verkar ju inte direkt vara något renoveringsbehov (snarare sönderrenoverat). Här är några av mäklarens bilder.

(Jag har semester även från bloggen men kommer åter om en liten vecka med sommarens bokreflektioner)

Vilken Astrid Lindgren-figur är du?

Det var ett tag sedan som jag tog mig tid och fyndade böcker på loppisar. Som varje inbiten loppis- och bokvän vet så är sannolikheten för fynd större på loppis än på antikvariat samt större ju längre bort från Stockholms innerstad man söker sig. Följande har jag fyndat för totalt 110 kronor på diverse ställen:

Bodil Malmsten - Nästa som rör mig

Pär Lagerkvist - Järn och människor

Marie Hermansson - Musselstranden

Sara Kadefors - Fågelbovägen 32

Simone Berteaut - Piaf: Berättelsen om Edith Piafs otroliga liv

Barbro Lindgren - Loranga, Masarin och Dartanjang

Bodil Malmsten - Det är fortfarande ingen ordning på mina papper

Roald Dahls svarta bok - Världens bästa spökhistorier

Karin Johannisson - Kroppens tunna skal

Maria Gripe - Landet utanför

Joan Didion - Ett år av magiskt tänkande

Efter första kapitlet av Maria Ernestams bok Kleopatras kam var jag förälskad. Inte i språket eller karaktärerna, vilka ej inbjuder till djupare diskussioner, men i handlingen. Efter ytterligare några kapitel hade känslostämningen övergått till tristess för att efter några kapitel till åter vara ganska positiv. Kleopatras kam är en väldigt ojämn bok. Den handlar om tre vänner som känner att livet står stilla och vill göra något åt det. (Redan i första kapitlet hugger en av de mesigare huvudpersonerna en sax i sin chefs hand efter att han pratat strunt när hon blev uppsagd.) De skapar tillsammans företaget Kleopatras kam vars idè bygger på att lösa alla problem som de blir ombedda att lösa. Företaget rullar på tills en äldre kvinna ber dem att döda hennes man som misshandlat henne under många år. Uppdraget ger mersmak och profilerar företaget och som väntat har företagsinnehavarna inte själva kontroll över vad som sker eller vem (någon av de själva?) som driver uppdragen framåt.

Jag gillar Klepatras kam för att den inte låter sig styras av någon genre. Det är en fascinerande historia och som vanligt försöker Ernestam belysa olika moraliska dilemman i sina böcker. Detta är dock mindre lyckat och jag tycker heller inte att det finns någon anledning att placera denna typ av böcker i några djupare filosofiska sammanhang. Kleopatras kam ska läsas som underhållning och för berättelsen, inget annat.

Bokfemmans Malin har sedan en tid tillbaka en ny bokstavsutmaning. Jag har aldrig kommit mig för att prova, men den här gången så. Idèn med utamningen är att man ska skriva en bok, en författare och en litterär karaktär på den givna bokstaven.

Författare på A: Susanna Alakoski. Korad till segrare, delvis på grund av Svinalängorna, men framförallt för hennes superba sommarprat förra året. (Jag har förresten även själv insett hur fixerad jag verkar vara av sommarpratare. Jag kanske ska göra motsvarande utmaningar med sommarpratare. Finns det någon som är lika nördig? Häromdagen tänkte jag på hur fantastiskt det skulle vara att ha en egen hemsida för alla som vill göra ett eget sommarprat. Vore det inte jätteroligt? Jag la dock ner projektet när jag började fundera på det här med upphovrätt och musik)

Bok på A: Amerikansk aptit av Joyce Carol Oates. Jag är ett hängivet Oates-fan, dock har jag en förkärlek till hennes äldre böcker och hinner inte med att läsa att som hon gjort de senaste åren. Hon är helt fenomenal på att skiva mycket, och har själv sagt att hon hela sitt vuxna liv endast sover cirka tre timmar per natt. Oates är mest känd för historier och människoöden som påvisar bräckligheten och vad som finns under ytan i den amerikanska drömmen. Hon har utvecklat temat i ett flertal, de flesta, av hennes titlar men jag vågar nog säga att Amerikansk aptit var först och är bäst.

Litterär karaktär på A: Jämt och omöjligt att avgöra vinnaren av Alberte i Cora Sandels Alberteserie och Alice i Lewis Carolls Alice i underlandet.

Gun-Britt Sundströms Maken kom ut för första gången år 1976 och speglar på många sätt sin tidsanda. Den har med tiden blivit kultförklarad för skildringen av förhållandet mellan Martina och Gustav, problematiserandet av kärnfamiljen och blivit kallad för en feministisk vardagsklassiker.

Makens huvudperson är Martina. Början av boken är Martina på väg in i universitetsvärlden och träffar Gustav. Läsaren följer sedan Martina och Gustav under sju år där de på olika sätt försöker få sin relation att fungera. Ett genomgående tema är hur de försöker parera föreställningar om förhållanden samtidigt som de lever mitt i det.

Epitetet vardagsroman är väldigt träffande för boken och det är också det som är förtjänsten med den. Den överintellektualiserar inte utan är saklig och ganska känslosam. De utgår hela tiden från praktiska föreställningar och händelser vilket det idag oftast bara är chicklit eller "kvinnlig-arbetarlitteratur-typ-Alakoski" som gör. Det är skönt att läsa något som vågar analysera på en icketeoretisk nivå.

Nu låter det som att Maken är gravallvarlig. Så är det inte. Sundström har en skimrande galghumor och lyckas få hennes karaktärer mångfacetterande, sårbara, roliga, klantiga och underhållande.