Jag har efter avancerade empiriska och statistiska överväganden konstaterat att jag har lika många bloggläsare oavsett om jag skriver eller inte. Vad tyder det på?

Den för två bra saker med sig:

1) Sin blotta existens.

2) Inställd jakt.

Läs mer! Den/de kan bo på Klinten!

På Viltskadecenter säger man att vargstammen i Sverige ökar sakta men säkert. Vintern 2007 och 2008 fanns det 132-156 vargar i 48 revir fördelat på 19 säkra föryngringar,14-21 revirmarkerande par och 4-7 ensamma  men stationära vargar.

Bang är den kanske mest läsvärda svenska tidsskriften idag, och har enligt min åsikt varit det de senaste tio åren. Det senaste numret, ”De intellektuella”, är en slags nystart, ett dubbelnummer i upp-poppat format. Jag kanske är tråkig, men Bang för mig är ingen upp-poppad tidning. Det är mer som en bok, en samling essärer på hög nivå.

Maria Sveland skriver två artiklar i ”De intellektuella”. Sedan i går eftermiddag när jag läste dem första gången har jag funderat på om jag gillar det hon skriver eller inte. Jag kan inte bestämma mig. Hennes första artikel är oklanderlig. Den handlar om fin- och fullitteratur och om hur Stephen King rört sig från ful till fin och om hur Sveland nu äntligen får se King i finrummet. Den handlar också om hur mycket mer respekterat det är när en ”intellektuell” läser ful-litteratur (man är ju ändå intellektuell och då blir det man läser genast förpassat till en högre nivå) jämfört med när en icke-intellektuell gör detsamma (hon/han förstår inte bättre och vet förmodligen inte vad litteratur innebär). Sveland gör många bra poänger och satte ord på saker som sällan sätts ord på.

Hennes andra artikel handlar om hennes klassresa. Hon reflekterar med utgångspunkt i sin uppväxt kring systrarna Ambjörnssons intellektuella uppväxt. Hon konstaterar att det inte är kultureliten som omger sig med statusprylar. Det är inte de som köper platt-TV och dyra bilar. Det är underklassen som vill hävda sig (De som har råd att kunna göra det vill säga). Artikeln är bra till sista styckena då Sveland skriver om att hennes barn är sådana privilegerade barn med föräldrar som kommer att utnyttja sina kulturelitkontakter för att ordna jobb och praktikplatser med mera, med mera. Sveland skriver att hon kommer att dra i de trådar hon kan, men att barnen alltid ska vara medvetna om att de är privilgerade. Hmmmm.... här kom mina tvivel. Jag drar genast paralleller till överklasskvinnor som dämpar sitt dåliga samvete över sitt leverne genom att ge lite pengar till Världens barn. De är medvetna, visst så fint. Men det är inte så man förändrar sjuka strukturer och gräddfiler. Svelands slutsats känns mer som att hon är nöjd nu när hon är kulturelit. Det saknas helt ett vidare resonemang om varför hon inte borde utnyttja kontaker för att skapa fördelar. När någon får ett jobb (eller något annat) genom kontakter snarare än kvalifikationer spelar det ingen roll för den bortvalde hur medveten personen i fråga är att hon/han är priviligerad.

Det roliga med upp-poppade Bang är det helsidesuppslag med utdrag från bloggen Underbara Clara. Clara är hur cool som helst och hennes flotta blogg finns sedan länge med på min lista över sidor jag tittar in på dagligen. Titta även på hennes gamla blogg.

Hattifnatt

Du er Hattifnatt! Du er merkelig du!

11.37% har falt innenfor denne kategorien

Hvem är du i mumindalen?

P1:s sommarpratare är en ganska signifikant del i den svenska sommaren. Iallafall så brukar de vara det. Förra årets sommarprat av Susanna Alakoski var bland det bästa som pratats på radio. Det här året har jag inte lyssnat särskilt mycket men det jag hört har varit långt ifrån vad man kan förvänta sig. Lars Winnerbäck svammlade, i skrivandes stund pratar Leif Silbersky om varför det är motiverat att få våldtäktsoffer att gråta i rätten genom att pressa dem maximalt och häromdagen gjorde mig Skansenchefen Jonas Wahlström mig så upprörd att jag stängde av radion. Nu blev jag arg igen... jag ska redogöra för vad han sa:

Castro gav någon ryss en kubansk krokodil. Efter många turer fick Wahlström krokodilen. Tyvärr fattade inte "fundamentalisterna på Djurskyddsmyndigheten" lagen och de avslog Wahlströms ansökan om undantag för import av djuren. Wahlström överklagde på ett briljant vis och vann i Kammarrätten. Krokodilerna är lyckligare än vad en vild krokodil någonsin har varit och Djurskyddsmyndigheten är nedlagd. Wahlström spelar "The winner takes it all" med Abba.

Detta är ungefär det mest osmakliga jag någonsin hört. Wahlström verkar inte förstå någonting om myndighetsutövning och verkar tro att det är en mänsklig rättighet att stänga in djur i terrarium och att släpa upp dem på Skansenscenen. Att kalla Djurskyddsmyndigheten för fundamentalistisk och sedan briljera genom att säga att den är nedlagd och spela en segerlåt är så dumt att jag inte ens vill kommentera det. HMPF!!!!

Linda Skugge verkar ha gjort en helomvändning. Från att ha varit en av de unga och radikala feministernas förebild (en av mina stora förebilder i slutet av 90-talet) genom bland annat Fittstim och debatten som följde är hon nu allt annat än detta. Hennes energi verkar främst gå åt till att skriva kokböcker för barn och motarbeta de som inte blev som henne. Dock måste jag kommentera den DN-intervju som jag just länkade till. Skugge har nyligen flyttat till Sollentuna varpå den inskränkta innerstadsreporten självklart måste fråga om hon inte blir isolerad. Den här typen av frågor är så dumma att jag inte ens orkar bemöta dem.. för det förstår ju vem som helst att de över åtta miljoner svenskar som inte bor inne i Stockholm är isolerade... Det är vid sådana här stunder jag påminns om varför jag kategoriskt vägrat DN! Förresten är resten av frågorna i intervjun också dumma!

Alma skrev ett bra inlägg om detta. Läs!

Jag brukar alltid, sådär lite lagom sent, upptäcka de teman som avhandlats under veckan bokbloggvärlden på söndagskvällen. Detta beror helt enkelt på att det endast är då som jag tar mig tid att läsa alla underbara inlägg bland mina favoritbokbloggare. Ett genomgående tema denna vecka har handlat kring huruvida man kan bedöma/veta något om människor utifrån deras bokhyllor. I veckans diskussioner har röster hörts som låtit säga både att bokhyllan är ett skäl att genast avsluta en relation och att  den alltid går att förbättra.

Min gamla rumskamrat M (som förövrigt granskade nufunna bekantskapers bokyllor indiskret i timmar) sa att hon inte kunde förhålla sig till människor som inte har en enda bok hemma. Det är sant! Likaså människor som bara har kurslitteratur. Hur kul är det att försöka inleda ett litterärt samtal om "Macroeconomics" eller "Styrelseskick och politk"? Eller med någon som har alla klassiker men som ändå inte har något att säga för de är bara prydnadsföremål? Isåfall är det bättre att ha få men lästa pocketböcker från topplistan och stå för det!

För bokälskaren representerar bokhyllan mycket mer än hos den som inte är lika förälskad i sina böcker. Det är oftast ganska lätt att se en människas relation till sin bokhylla. För en person som pluggar ekonomi för att jobba på bank och placera aktier och fullständigt struntar i filosofiska dilemman i aktiesparande eller att läsa om desamma är nog bokhyllan endast ett kvitto på att universitetet är avklarat. En sådan bokhylla är förvisso direkt frånstötande (vilket förmodligen även ägaren är) men egentligen säger den kanske mer om dig själv än om den stackars ekonomen.

Men ok, om jag ska vara helt ärlig så är jag en sådan som direkt spanar in bokhyllan vart jag än kommer. Bokhyllan är mitt badrumsskåp. Och, bokyllan skulle kunna få mig att vända och gå, eller iallafall aldrig komma tillbaka.

Läs mer hos:

New York Times

Telegraph

Bokhora

Varje år köper människor i Sverige tusentals katter som sedan dumpas på återvinningsstationer, lämnas kvar i sommarstugan eller släpps ut i skogen. Man räknar med att det finns flerahundra tusen hemlösa katter i Sverige. Katthemmen tar emot cirka 7000 varje år. Det är en enorm diskrepans därimellan. Huskatter är inte vildkatter. De klarar sig inte själva. De kommer dö av svält, köld eller på andra plågsamma sätt.

En katt kostar ofta ingenting. Många blir glada över att någon hämtar deras kattungar som de får alldeles för många av eftersom de inte kasterar/steriliserar sina katter. Det finns ett alldeles utmärkt förslag som i kort går ut på att ägande av katter ska jämställas med ägande av hundar.

Frågan om djurens rättigheter är något som den nuvarande regeringen uppenbarligen tycker är ointressant. Detta manifesteras kanske tydligast genom nedläggningen av Djurskyddsmyndigheten. I övrigt verkar de flesta partier idag vara ovilliga att se djurens rätt till liv som en rättighet och verkar inte heller vilja kännas vid fakta från FN där köttindustrin är den enskilt största orsaken bakom växthuseffekten.

Nu gled jag egentligen bort från det jag avsåg att argumentera för i detta inlägg. Nämligen; köp ingen katt om du inte är beredd att ta ett fullgott ekonomiskt och socialt ansvar för den under 20 år framåt och köp din katt från ett av alla de katthem som finns runt om i Sverige. De gör ett fantastiskt jobb!

Här finns flera hundra katter som väntar på ett hem.

Bilderna är lånade från Södertälje katthem som även är vår Lisas räddare.