På bloggen Du är vad du läser finns det sedan en tid tillbaka en uppföljare till exempelvis Bokfemman. Det går helt enkelt ut på att göra litterära associationer utifrån ett tema. Första temat var Favoritbok,och den senaste är vinter. Det lät som en spännande association. Jag testar.

Den första bok jag tänker på utifrån temat Vinter är Astrid Lindgrens "Kajsa Kavat". Kajsa och mormor är fattiga och arbetar på torget. Inför julen blir mormor sjuk och Kajsa tar saken i egna händer och får sedermera den fina dockan i skyltfönstret på julaftonskvällen.

Efter denna kom"Millan i magiska bergen", vilken jag tidigare skrivit om, som ett auto-reply. För att inte upprepa mig associerar jag fritt vidare till "How to make an american quilt" av Whitney Otto. Den är betydligt mer känd i filmform med Winona Ryder. Den är absolut läsvärd även som roman.

I denna snappar jag upp temat människor-som-sitter-i-ett-stort-hus-och-filosoferar-om-livet och nästa länk i kedjan blir Marisha Pessels "Fördjupade studier i katastroffysik", varefter de starka kvinnliga karaktärerna hänförs till Joyce Carol Oates "Vintersolstånd" ... och så var vi tillbaka till Vinter och det känns som ett bra ställe att sluta associera på.

Bokfemmans Malin har sedan en tid tillbaka en ny bokstavsutmaning. Jag har aldrig kommit mig för att prova, men den här gången så. Idèn med utamningen är att man ska skriva en bok, en författare och en litterär karaktär på den givna bokstaven.

Författare på A: Susanna Alakoski. Korad till segrare, delvis på grund av Svinalängorna, men framförallt för hennes superba sommarprat förra året. (Jag har förresten även själv insett hur fixerad jag verkar vara av sommarpratare. Jag kanske ska göra motsvarande utmaningar med sommarpratare. Finns det någon som är lika nördig? Häromdagen tänkte jag på hur fantastiskt det skulle vara att ha en egen hemsida för alla som vill göra ett eget sommarprat. Vore det inte jätteroligt? Jag la dock ner projektet när jag började fundera på det här med upphovrätt och musik)

Bok på A: Amerikansk aptit av Joyce Carol Oates. Jag är ett hängivet Oates-fan, dock har jag en förkärlek till hennes äldre böcker och hinner inte med att läsa att som hon gjort de senaste åren. Hon är helt fenomenal på att skiva mycket, och har själv sagt att hon hela sitt vuxna liv endast sover cirka tre timmar per natt. Oates är mest känd för historier och människoöden som påvisar bräckligheten och vad som finns under ytan i den amerikanska drömmen. Hon har utvecklat temat i ett flertal, de flesta, av hennes titlar men jag vågar nog säga att Amerikansk aptit var först och är bäst.

Litterär karaktär på A: Jämt och omöjligt att avgöra vinnaren av Alberte i Cora Sandels Alberteserie och Alice i Lewis Carolls Alice i underlandet.

Malin har aviserat att veckans bokfemma (den 45:e) blir den sista. Efter ett års bokfemmeri stängs fabriken. Sista temat är valfritt. Jag hoppas och tror att många duktiga bokbloggare har teman som snurrat i huvudet under bokfemmanperioderna. Jag har ett; hus, hem, rum. En säkert kort om man ska sälja in en bok hos mig är att berätta om hur författaren skildrar miljöer, och då särskilt hus. En bra skildring av hemmiljöer kan lyfta en annars halvdålig roman. Läsaren får en djupare förståelse av karaktärerna och en riktigt bra miljöskildring kan ofta vara den stora behållningen av en bok och vara det som etsar sig fast i minnet.

Detta tema är något som jag för övrigt även älskar i film. Om jag ska hyra en skräckfilm blir det ofta sådana om hemlighetsfulla spökhus, hotell eller slott. Inkörsporten till min favoritförfattare genom tiderna (kvinna, ej svensk) Joyce Carol Oates var just hennes skildringar av miljöer och byggnader. Här är min bokfemma med fritt tema:

Joyce Carol Oates – Bellefleur. Stort hus på landet fyllt med människor, hemligheter och katter.

Marie Desplechin – Utan mig. En liten kall lägenhet i Frankrike.

Siri Hustvedt – Vad jag älskade. För Bill Wechlers lägenhet.

Titti Persson – Sju sköna snubbar. Underbart kollektivhus med oändligt antal rum fyllda med livshistorier.

Joyce Carol Oates – Mitt i livet. Oates är bäst på att beskriva byggnader. Denna konstnärsboning vid en sjö är superb. Jag skulle lika gärna ha valt de båda huvudpersonerna respektive hem i Vintersolstånd eller de slitna lägenhetern i Jag ska ta dig dit.

Först måste jag tillkännage att jag inte alls ser en uppenbar koppling mellan resande och främmande kulturer. Resande och böcker om okända platser kan givetvis innebära att man kommer i kontakt med okända kulturer. Kultur för mig är dock inte kopplat till nationalitet. I så fall talar vi snarare om traditioner, vilka i och för sig kan vara en del av en eller mer sannolikt flera kulturer. En människa är inte en kultur. Man kan inte förstå en människa eller ett land utifrån en kultur. En människa är och ett land är många kulturer. Kontentan av vad jag vill ha sagt är att jag har svårt att välja ut böcker som lärt mig något om kulturer. Har inte alla böcker det? Jag har istället valt ut fem böcker som handlar om resande eller speciella platser. Gemensamt för de valda titlarna är att jag uppskattar miljöskildringarna och att platserna på något sätt tilltalat mig. Även om platsen inte finns i kartboken. (Vore det förresten inte fantastiskt att rita in platser som Underlandet eller Narnia i kartboken?)

Göran Greider – Fucking Sverige. Greider gör en alldeles fantastisk skildring av svensk glesbygd i allmänhet och Dalarna i synnerhet. En sympatisk berättelse om samhällen som annars ofta beskrivs som döda och ångestfyllda, skriven med en stor kärlek till naturen.

Carina Rydberg – Djälvulsformeln och Den högsta kasten. Rydberg reser i Indien, Borneo, Egypten och Maldiverna och jag tycker alltid hon är jättebra.

Viveka Lärn – Böckerna om Saltön. Idealtypen av svensk sommar. Kärlek, snaps och tång.

Lewis Caroll - Alice i underlandet. Årets resmål 2008.

C.S Lewis - Böckerna om Narnia – Framförallt för de underbara miljöskildringarna av Narnia.

Likt de flesta av er beundrandsvärda bokbloggare där ute som sammanställer bokfemmor i början av veckan har jag haft mycket funderingar kring veckans tema. Malin har beskrivit veckans tema svenska samtidromaner som följer:
- Romanens handling ska utspelas i Sverige under ett år i början av 2000-talet
- Persongalleriet ska spänna över flera generationer
- Det ska inte vara en deckare
- Det ska förekomma en kärlekshistoria – gärna en okonventionell sådan
- Minst ett av de tio budorden ska överträdas

... jag är totalt förvirrad. Inte bara över huruvida jag ens kan komma på fem böcker som passa in i temat utan även över hur jag exempelvis ska förstå vad en okonventionell kärlekshistoria innebär. Min tolkning av temat har denna vecka varit högst personlig. Jag har valt ut fem böcker som betydde mycket för mig och mina vänner under det tidiga 2000-talet. Detta är några av våra inspirationskällor. För den goda ordningens skull har jag hållt mig till svenska titlar. Dock har jag inte begränsat mig varken till renodlade romaner eller till fem titlar...

Louise Boije af Gennäs – Stjärnor utan svindel och Ta vad man vill ha. Glädje, sorg och helt fantastiskt.

Christina Herrström – Glappet. Upprepar ovanstående.

Unni Drougge – Andra sidan Alex. Den allmäna debatten om så kallade herrtidningar var spirande och levande och Örebro fylldes med En halvnaken Mats Drougge med poliströja.

Eva Lejonsommar – En av oss.

Linda Skugge, Belinda Olsson, Brita Zilg m.fl - Fittstim. Medvetandegjorde en hel generation. Det var inte längre fult eller udda att vara feminist.

Nina Björk - Under det rosa täcket. För de som läste vidare...

Carin Holmberg – Det kallas manshat och Det kallas kärlek ... och vidare...

Hanna Olsson – Cathrine och rättvisan. Feminstisk granskning av rättsväsendet. Kan ses som en föregångare till Wennstams läsvärda böcker om normer i våldtäktsmål.

När jag läser min egen text inser jag att jag inte gjort något alls av vad bokfemman handlade om. Men jag har iallafall haft en nostalogisk kväll!

Var är kvinnorna? tänkte jag när jag började sortera någonstans långt bak i hjärnan för att hitta mina favoritpjäser. Tyvärr är kvinnliga dramatiker bortglömda, något som inte minst Stockholms stadsteater uppmärksammat. Dock finns det hopp för teatervärlden genom underbara kvinnor som Lo Kauppi, Suzanne Osten andra. Problemet är väl snarast att deras uppsättningar inte läses i bokform utan ses på scenen... och därmed inte platsar i min tolkning av veckans bokfemma som kommer här.

Berthold Brecht – Den goda människan i Sezuan En favorit som handlar om gudarna som förfäras över all ondska på jorden. Till slut blir det överväldigande för dem och de åker ner. De bestämmer sig för att om de bara hittar några får människor som lyckas vara goda så kan de lugna ner sig. Detta är dock inte det lättaste och försökskaninen blir en prostituerad kvinna som gudarna förser med pengar. Dråplig, övertydlig, politiskt korrekt och helt underbart rolig!

Victoria Benedictsson – I telefon Första gången någon använde en telefon i en pjäs. Bara en sån sak... Hur kunde hon bli så bortglömd?

William Shakespeare – Macbeth Macberth mördar den skotske kungen för att uppfylla häxorna spådomar. Han blir mer och mer galen och berättelsen är helt urflippad och jättekul.

Samuel Beckett – I väntan på Godot De t vå luffarna Vladimir och Estragon står på en väg och väntar på en man vid namn Godot samtidigt som de smågrälar. Vem Godot egentligen är förtäljer inte historien och tolkningarna av pjäsen är många och spretiga.

Dario Fó – Vi betalar inte! Vi betalar inte! Humor och samhällskritik.

Temat i måndagens bokfemma är serier. Jag såg flera utrop på Malins sida att detta tema är lättare än förra veckans (Filmatiseringar). Jag har haft jättesvårt att sammanställa fem serier som jag gillar av en eller annan anledning. Dock instämmer jag i synpunkterna om att det är lätt att det endast blir barn- och ungdomsböcker på listan. Här är mina fem serier iallafall:

Cora Sandel - Alberteserien. Alberte och Jakob, Alberte och friheten och Bara Alberte är tre, förmodat, själbiografiska romaner som beskriver Albertes uppväxt och liv i Norge och Paris. Cora Sandel som levde mellan 1880 och 1974 är för övrigt psudonym för Sara Fabricius.

Viveka Sundvall (numera Lärn) - Böckerna om Mimmi. En åttiotalsklassiker som vi har läst många gånger hemma där vi även sett den fantastiska SVT-produktionen av desamma. Mimmi är bäst!

Marjane Satrapi - Persepolisböckerna. Irans historia efter den islamistiska revolutionen 1979 skildras genom en serieflickas ögon. Läsaren får även följa Marjane (som är flickan) i sitt liv i exil samt återvändandet.

Paul Auster - New Yorktrilogin. Stad av glas, Våldnader och Det låsta rummet är moderna klassiker, med all rätt. Trilogin är inte helt lätt att förstå sig på. Iallfall inte om man vill se det som just en trilogi. Det går egentligen lika bra att läsa böckerna var för sig. Om man läser dem alla finner dock den observanta diverse syftningar, återkommande namn och korsreferenser mellan böckerna. Det finns också syftningar till andra författare som Edgar Allan Poes karaktär William Wilson. Anderas Brunner på Sydsvenskan har skrivit en bra recention. Mycket bättre än vad jag tänker ta mig tid att göra. Läs den!

Doris Lessing - Våldets barn. En pentalogi, vilket det så fint heter, som av vissa kallas  för en dyster undergångsvision. Det är en fascinerande historia och förmodligen ett av de stora bidragen till Nobelpriset.

Det var svårt att skriva denna Bokfemma som handlar om filmatiserade böcker. Jag ser inte så mycket film. Efter en stunds funderande har jag dock bestämt mig.

Elfriede Jelinek – Pianisten

Även om jag är en stor fan av allt Elfriede Jelinek har skrivit (jag har till och med läst noveller av henne på tyska) tycker jag nästan att denna filmatisering av Michael Haneke överträffar boken. Erika, pianolärare i Wien, besöker porrbiografer, träffar ung student och allt blir surrealistism och morbid voyeurism.

Christina Herrström – Glappet

Ella och Josefin är mina hjältar, både i bok och i film. En bok som jag läser ungefär en gång per år och blir lika fascinerad varje gång. Filmen, eller serien som det egentligen är, finns på DVD och står högt på önskelistan.

Maria Gripe - Agnes Cecilia en sällsam historia

Stämningen och miljöerna är helt fantastiska både i filmen och boken. Stina Ekblad i rollen som styvmor är värd allt beröm.

Roald Dahl – Kalle och chokladfabriken

... hör egentligen inte till mina favoriter bland Roald Dahls böcker. Men Johnny Depp är så bra som Willy Wonka att den kommer med här ändå.

D.H Lawrence – Lady Chatterlays älskare

Kommentarer överflödiga. Filmatiseringen avser den från år 1981 med Sylvia Kristel. Det kom även en fransk filmatisering år 2006, vilken jag inte har kommit mig för att se. Lite kuriosa om boken är att den, enligt Wikipedia, på grund av de erotiska skildringarna över klassgränser och det råa språket (fuck, fucked, fucking) var förbjuden i flera länder (den publicerades privat i Florens år 1928), och under många årtionden fick den bara publiceras censurerad. I Storbritannien utkom den första gången år 1960 sedan den samma år friats av en domstol efter en lagändring. I Australien var till och med en bok som beskrev den rättegången förbjuden.