Hoppas du har det bra i Kongo!

Världens finaste!

I helgen har jag läst Marie Jungstedts debutroman "Den du inte ser". Fascinerande eftersom att jag läst alla de påföljande i okänd ordning. Vad gäller själva kriminalhistorien så spelar det egentligen ingen roll. Det trixiga blir de ganska omfattande bihistorierna om exempelvis journalisten Johan m.fl Relationshistorierna blir definitivt lidande. Om jag ska vara ärlig så minns jag dock sällan särskilt mycket från den här typen av böcker. De är som ett underhållningsprogram på TV som jag förvisso tycker om men som inte lämnar några bestående men. Kontentan än nog att det nog är lämpligt att läsa dessa böcker i ordning men ingen katastrof att inte göra det.

"Den du inte ser" handlar om en seriemördare som mördar 34-åriga kvinnor. Som vanligt är polisen allmänt förvirrade och verkar göra slumpvisa förhör utan resultat. Som vanligt är journalisten minst lika skarp som polisen på att dra kriminaltekniska slutsatser och de lever närmast i symbios. Detta är en ganska spännande roman. Jungstedt väntar som vanligt till absoluta sluttampen med avslöjandet. Det är också så oväntat att det varit stört omöjligt för läsaren att själv klura ut vem mördaren är. Detta förhållningssätt genomsyrar de flesta av Jungstedts böcker. Det positiva är att man tvingas läsa till sista sidan (nästan iallafall). Det negativa är att de föregående 330 sidorna faller ganska så platt när det som beskrivits där i slutändan blir tämligen irrelevant, iallafall när det gäller att hitta mördaren.

Göran Greider har två sidor. En i vilken han är en högljudd debattör och en där han är en lugn och ödmjuk trädgårdsvän. Om jag inte missminner mig har jag tidigare skrivit om hans fantastiska landskapsskildringar i "Fucking Sverige". Nu är det som om han tagit det bästa ur den och utvecklat i boken "Hagen - betraktelser från en by". I denna blandas vardagsfilosofier om trädgården med samtal med grannar med poesi och (mindre imponerande) illustrationer. Allt med en ömsom fyndig och ömson klyschig samhällskritik. Greider har ett sådant enkelt och poestiskt språk.

"Byar inblandade i snö. I det stilla snöfallet står jag och pratar med en Flodabo, och nu kommer en annan farande på traktor med björktimmer på släpet. Över oss idag: dessa mulna himlar, solen som en svagt skimrande bronsskiva över skogsbrynet och Vålberget skymtande genom några miljarder snöflingor."

Han gör naturen till en intellektuell upplevelse. Jag tror att de med trädgård är de mest reflekterande av alla.

Det sitter tamiler i rondellen vid Sergels torg för att ingen svarar på deras e-post. Nu ska jag baka rövarkakor! Om ni är snälla får ni smaka!

Jag är troligen en av de sista som för första gången läser Helena Henschens "I skuggan av ett brott". Den har stått i bokhyllan några år utan att kännas särskilt lockande, förrän i veckan. I efterhand undrar jag hur jag kunde låta den stå. "I skuggan av ett brott" är en fantastisk bok. Den handlar, som bekant, om de Sydowska morden år 1932. Om hur Henschens farbror Fredrik mördar sin far och två tjänstekvinnor varpå han efter en middag dödar sig själv och sin fru. Henschens har gjort ett imponerade forskningsarbete inför boken och fyller på ett skickligt sätt i luckorna i historien men sin egen berättelse av hur hon tror det var. Om ni inte har läst den ännu, så gör det!

Den 28 mars kl. 20.30-21.30 är det Earth Hour. Det innebär att människor, företag, städer m.fl släcker sina lampor som en manifestation för en hållbar utveckling. Syftet är att uppmana alla att göra något. Så, sätt er i mysigaste fåtöljen med en kopp te (termos eller stor kopp som håller värmen är det som gäller), ta gosigaste katten i knäet och tänd ett ljus!

Marie Jungstedts andra roman i hennes kriminalserie är " I denna stilla natt". Boken handlar om kriminalkommisarie Knutas och hans kollegor på Gotland. Inom loppet av några veckor mördas en alkoholiserad fotograf och en ung flicka försvinner. Frågan är givetvis om det finns något samband och i så fall vad detta består av.

Min uppfattning är att Jungstedt, givetvis efter Karin Alftegen, är en av de skarpaste svenska spänningsförfattarna. Hon bygger upp sympatiska karaktärer och är duktig på mijlöskildringar. Hon lyckas skickligt parera antiklimaxrisken vid upplösningar och har ett väldigt driv i sina böcker samtidigt som de är sådär väldigt lättilgängliga som iallafall jag förväntar mig att de ska vara.

Jag har aldrig försökt klura ut ordningen bland de här böckerna utan läst dem när jag stött på dem (d.v.s. hittat dem i femkronorslådan på loppisen). Detta medför att den parallella historien som handlar om journalisten Johan och Emma blir lidande. Det är väldigt förvirrande, men jag har mig själv att skylla. I detta avseende bör nog böckerna läsas kronologiskt.

Jungstedt har förresten en ganska rolig hemsida där hon guidar Gotland runt utifrån hennes böcker.