"Arnes kiosk" är Karin Stensdotters debutroman som jag hittade för fem kronor på Läkarmissionens loppis häromveckan. Jag visste ingenting om den och trodde att den snarast var en ungdomsroman med sitt barnsliga omslag och enkla titel. "Arnes kiosk" är ingen direkt ungdomsroman även om jag kan tänka mig att målgruppen har en ganska låg genomsnittsålder. Den skildrar den unge konstnären Björn Hansson under några år då han försöker hitta sin identitet såväl konstnärligt som personligt. Temat som genomsyrar hela boken berör frågor klass, ideal, drömmar och den moderna familjen. Boken utgörs av en enkel och kronoligiskt berättas historia. Språket är enkelt och inte påfallande i någon riktning. Likaså är karaktärena, som förvisso är för stereotypa för att jag ska få några riktiga sympatier för någon. "Arnes kiosk" är en sådan bok som har ett visst sug och som man definitivt vill läsa klart, men som man kommer att ha glömt bort om en liten vecka. Stensdotters andra roman "Den gordiska soffan" verkar spinna vidare på liknande tema och är förmodligen en bok som jag kommer att läsa om jag stöter på den.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hoppas du har det bra i Kongo!  

Världens finaste!

I helgen har jag läst Marie Jungstedts debutroman "Den du inte ser". Fascinerande eftersom att jag läst alla de påföljande i okänd ordning. Vad gäller själva kriminalhistorien så spelar det egentligen ingen roll. Det trixiga blir de ganska omfattande...

Göran Greider har två sidor. En i vilken han är en högljudd debattör och en där han är en lugn och ödmjuk trädgårdsvän. Om jag inte missminner mig har jag tidigare skrivit om hans fantastiska landskapsskildringar i "Fucking Sverige". Nu är det som om...