Alla inlägg under mars 2008

Av Therese - 30 mars 2008 10:07

Efter att ha läst klart Där månen ligger ner kan jag dra slutsatsen är Hermann verkar ha en förkärlek till antiklimax. Iallafall uppfattar jag det som antiklimax. Närmast deckarlika avslöjanden framkommer på de sista sidorna i både denna roman och i Prioriataire som jag bloggade om häromdagen.


Nu tar jag semester från Sverige, jobb och bloggande och åker till Berlin. Vi ses om en liten vecka! (Den som kan gissa vilken bok och författare detta uttryck kommer ifrån kommer att belönas med en present!)

Av Therese - 27 mars 2008 19:15

Jag läste Prioritaire för många år sedan och fängslades fullständigt av den elva år långa brevväxlingen mellan en ung dansk kvinna och en åldrande fransk konstnär. Hermann publicerade inte fler romaner på många år och så småningom föll boken i glömska, och där har den funnits.


Av en händelse såg jag att Hermann har publicerat ytterligare två romaner; Där månen ligger ner (2004) och Träd sår sig själva (2006). Den förstnämnda är pendeltågslektyr denna vecka och min spontana reaktion är att den uppfyller alla mina förväntningar. Den har fått mig att inse varför jag tänkte på Prioritaire dagligen i säkert en månad efter att jag läst ut boken.


Där månen ligger ner utspelar sig i Damaskus och berättas även denna (Prioritaire hade två berättarjag) utifrån flera personers synviklar parallellt. Jag har inte bestämt mig för ännu om det är lite väl mycket med sex (!) berättarjag (den amerikanska journalisten Samia, sufimusikern Jameel, den syriske affärsmannen al-Nuqta, Samias före detta äkta make och hennes mor och far) eller om det är helt delikat. Ett litet minus för boken är dock att storyn inte alls är lika slående som Prioritaire.


OBS! Ett tips som jag fick avseende Prioritaire, tyvärr efter att jag läst den, är att helt brutalt riva ut de sista fem sidorna. Om det finns något att invända mot i boken så är det slutet. Boken är minst lika bra utan de sista fem sidorna!

Av Therese - 26 mars 2008 19:30

BookCrossing.com lanserar en alldeles underbar idé (som jag tror att de inte är ensamma om) som går ut på att en person registerar en bok på hemsidan.  Boken får därefter ett nummer. Personen placerar ut den på lämpligt och valfritt ställe. Den som hittar den läser den, skriver ett meddelande, registrerar och så rullar det på. Det finns även en svensk sida som är kopplad till den internationella söksidan.Har någon provat?

Av Therese - 24 mars 2008 18:02

Malin har aviserat att veckans bokfemma (den 45:e) blir den sista. Efter ett års bokfemmeri stängs fabriken. Sista temat är valfritt. Jag hoppas och tror att många duktiga bokbloggare har teman som snurrat i huvudet under bokfemmanperioderna. Jag har ett; hus, hem, rum. En säkert kort om man ska sälja in en bok hos mig är att berätta om hur författaren skildrar miljöer, och då särskilt hus. En bra skildring av hemmiljöer kan lyfta en annars halvdålig roman. Läsaren får en djupare förståelse av karaktärerna och en riktigt bra miljöskildring kan ofta vara den stora behållningen av en bok och vara det som etsar sig fast i minnet.


Detta tema är något som jag för övrigt även älskar i film. Om jag ska hyra en skräckfilm blir det ofta sådana om hemlighetsfulla spökhus, hotell eller slott. Inkörsporten till min favoritförfattare genom tiderna (kvinna, ej svensk) Joyce Carol Oates var just hennes skildringar av miljöer och byggnader. Här är min bokfemma med fritt tema:


Joyce Carol Oates – Bellefleur. Stort hus på landet fyllt med människor, hemligheter och katter.


Marie Desplechin – Utan mig. En liten kall lägenhet i Frankrike.


Siri Hustvedt – Vad jag älskade. För Bill Wechlers lägenhet.


Titti Persson – Sju sköna snubbar. Underbart kollektivhus med oändligt antal rum fyllda med livshistorier.


Joyce Carol Oates – Mitt i livet. Oates är bäst på att beskriva byggnader. Denna konstnärsboning vid en sjö är superb. Jag skulle lika gärna ha valt de båda huvudpersonerna respektive hem i Vintersolstånd eller de slitna lägenhetern i Jag ska ta dig dit.


Av Therese - 24 mars 2008 11:49

Under påskhelgen har jag som alltid när jag är "hemma" bläddrat lite i gamla barn- och ungdomsböcker i bokhyllorna där. Den här gången fastnade jag för Antoinette Bakers Millan i magiska bergen. I dagens diskussion om barn- och ungdomslitteratur sägs ofta att det här med fantasty och häxor/trollkarlar är något nytt. Iallfall så som det framställs i exempelvis Harry Potter, för att vara övertydlig. Böckerna om Millan är ett slående exempel på hur fel denna uppfattning är.


Millan i magiska bergen kom ut år 1975 och handlar om Millan. I Millans bostadshus finns en knapp nere vid golvet i hissen. När hon trycker på knappen kommer hon till mormor. Mormor bor tillsammans med den blå sovelefanten och grytan Emma. I  boken stjäl häxan Dolly mormors pepparkakshus för att trolla det stort och flytta in i det själv. Mormor, Millan och Emma flyger iväg i mormors flygande gungstol för att hämta tillbaka pepparkakshuset och den blå sovelefanten som Dolly av misstag fått med sig då han sov i pepparkakshuset. Resan går mot magiska bergen.


Millan i magiska bergen är en underbar bok. Vid en snabb slagning bland internetbokhandlarna verkar den dessvärre inte säljas längre. Men på biblioteken borde det gå att hitta den.

Av Therese - 24 mars 2008 11:28

Ibland när andan faller på brukar jag sy saker i lappteknik som jag sedan distribuerar ut till behövande (släkten). Här är gårdagens kuddfodral sytt av en blandning av 70-talsörngott, dyrt quilttyg från USA och Ikeas metervaror.

Av Therese - 22 mars 2008 16:48

Först måste jag tillkännage att jag inte alls ser en uppenbar koppling mellan resande och främmande kulturer. Resande och böcker om okända platser kan givetvis innebära att man kommer i kontakt med okända kulturer. Kultur för mig är dock inte kopplat till nationalitet. I så fall talar vi snarare om traditioner, vilka i och för sig kan vara en del av en eller mer sannolikt flera kulturer. En människa är inte en kultur. Man kan inte förstå en människa eller ett land utifrån en kultur. En människa är och ett land är många kulturer. Kontentan av vad jag vill ha sagt är att jag har svårt att välja ut böcker som lärt mig något om kulturer. Har inte alla böcker det? Jag har istället valt ut fem böcker som handlar om resande eller speciella platser. Gemensamt för de valda titlarna är att jag uppskattar miljöskildringarna och att platserna på något sätt tilltalat mig. Även om platsen inte finns i kartboken. (Vore det förresten inte fantastiskt att rita in platser som Underlandet eller Narnia i kartboken?)


Göran Greider – Fucking Sverige. Greider gör en alldeles fantastisk skildring av svensk glesbygd i allmänhet och Dalarna i synnerhet. En sympatisk berättelse om samhällen som annars ofta beskrivs som döda och ångestfyllda, skriven med en stor kärlek till naturen.


Carina Rydberg – Djälvulsformeln och Den högsta kasten. Rydberg reser i Indien, Borneo, Egypten och Maldiverna och jag tycker alltid hon är jättebra.


Viveka Lärn – Böckerna om Saltön. Idealtypen av svensk sommar. Kärlek, snaps och tång.


Lewis Caroll - Alice i underlandet. Årets resmål 2008.


C.S Lewis - Böckerna om Narnia – Framförallt för de underbara miljöskildringarna av Narnia.

Av Therese - 22 mars 2008 09:44

Barnens bokklubb har gjort ett roligt test där du får siffror på ditt boknörderi! Gör testet vettja!

Skapa flashcards